Saknade barn

Detta är ämnet jag har ägnat mig åt det senaste. Nu är det November och grått o dimmigt. Mitt i höstmörkret finns andra ting som känns mörka genom alla årstider. Som saknaden efter ett barn som borde ha varit här. Denna serie är ett synliggörande av dessa barn. Även om andra inte kan se dem, så tillhör de sina familjer. De är älskade varje dag, med en kärlek blandad med smärta.

Vi som har ett sjukt barn själva, vet hur kärlek blandad med rädsla känns. Det är en kärlek som är svår att beskriva. En bitterljuv kärlek. Jag vet inte hur det känns att älska med den smärta som dessa målningar vill beskriva. Men du som bär på den, jag hoppas att jag kan hälla lite värme i den där kärleken i ditt hjärta som gör så ont. Vi förstår alla ATT det gör ont, att ha drabbats av varje förälders största rädsla. Men vi vet inte hur det är att leva i den. En sak vet i alla fall jag. Att ditt barn är vackert, och att ditt barn finns.

 

I min studio samsas penslar och halvfärdiga målningar med stora kartonger och mängder av bubbelplast. Här är tre målningar färdiga för flytt till nya hem.

Ja det var lite blandade bilder från det senaste. Jag kommer att fortsätta med denna serie framöver, men även väva in mina landskap i den. Jag har inte exakt plan för stunden. Det är ju det som är kärnan för mig i mitt målande, att det måste få vara fritt och flyktigt, och intuitivt. Då blir det rätt.

Jag postar allra mest och bäst på Facebook. Jag har försökt börja bygga ett Instagram också, men helt ärligt har jag inte tiden för att sköta min Instagram med bravur. Så ja… vi får väl se om den överlever i framtiden.

Så… hoppas du har Facebook.

Kram!

/,Linda

Akuten och kirurgen

Under förra veckan redigerade jag ett antal nya bildfiler för posters. Jag hade tänkt posta dem denna helg, men de senaste dagarna har spenderats på sjukhus.

I torsdags var vi på barnonkologen i Lund med lillan (6 år snart) på kontroll (efter Wilms tumör 2016). Det är ultraljud och lungröntgen.

Men på hemvägen började häftiga kräkningar under eftermiddagen. Natten till fredagen därhemma spenderades med feber och kräkningar. Så nästa morgon blev det akuten i Kristianstad. Tio timmar på akuten. Sen en natt på barnavdelningen med med dropp. Oavbrutna kräkningar. Så även under lördagen. Inte minsta klunk vatten stannade i magen. Upp kom galla. Och mer galla. Och ännu mer.

Kl 22 blev det röntgen. Svullen buk och magsmärtor. Konstaterat stopp i tarmen.

Ambulans till barnkirurgen i Lund kl 22:30.

Kontrastvätska genom sond på kirurgen. Röntgen kl 03. Sedan ny röntgen kl 05. Då hade kontrastvätskan löst upp stoppet. (Två klyx före detta också i Kristianstad). Lugnare liten flicka nästa morgon. Sov länge. Mjukare buk, inga mer kräkningar.

Ambulanstransport tillbaks till Kristianstad. Ännu en natt på observation med dropp.

Mörbultad men mycket gladare liten tjej. Började äta och dricka så smått idag. Gick framåtböjd med stapplande steg igår. Idag var ryggen rakare. Vi fick äntligen åka hem under eftermiddagen.

Lillan har kvar sin venport efter cancern 2016. Vi valde att behålla den ett tag eftersom hon behövt dropp en del periodvis, pga matsvårigheter med epilepsimedicinerna hon började äta våren 2017. Vi diskuterade i torsdags med barnonkolog om borttagning av venporten snart ändå. Lillan har mått rätt bra under sommaren och hösten.

Men efter en sån här långhelg med dropp, så tänker man ändå att porten är rätt bra… jobbigt med en slang i armvecket vid dropp. (Venport gör att dropp kan fästas på bröstet istället, och venporten mynnar ut ett stort blodkärl strax ovanför hjärtat.). Bättre flöde och stör mindre.

Lillan är hemma på permission tills imorn men jag är så säker på att vi inte behöver komma tillbaka imorn att jag ändå bad dem dra ut portnålen innan vi åkte hem.

Ikväll var jag i studion och redigerade fler bildfiler till posters, och lade ut dem i min butik! 😊 det var en välbehövlig terapi efter allt elände. Barnen sover så gott, och klockan är över tolv så det är redan tisdag nu haha.

Nu är det god natt! ❤

Lillan mår bra nu

Igår fyllde minsta tjejen fyra år 😊💕 tog det mest lugnt tillsammans. Mellantjejen mår bättre nu efter sin troliga UVI. Odlingssvar kommer på måndag.

Jag var så trött igår kväll så jag nickade till jämte mannen i sängen där vi satt o kollade på en laptop, o nockade in mitt huvud i hans hahaha.

Godistårta går alltid hem 😁

Det brukar vara mannen som får göra tårtorna. Han har jobbat som bagare i många år förut. Så bakning brukar överlåtas åt honom hehe… (Inte mitt intresse heller).

Denna tårta tappade jag naturligtvis upp och ner i kylen sen. Men då hade vi redan fikat… det gick att rädda det mesta ändå. Gissa vad jag o tjejerna åt istället för frukt vid 09…

O så ska förrådet äntligen få sitt lyft. Husets fasad renoverades förra sommaren. Nu är det förråd o garage kvar. Superljus grå, och obruten vit på fönster. 😊👌 dörrarna ska inte vara röda sen heller…

Taket måste vi byta snart med, troligen nästa år. Rabatten har jag inga planer på att rensa… beakta min bonsai-klippning 😁 den till höger var en stor, yvig thuja-liknande gran. Den har blivit så tät o fin på två år. En lyckad chansning. Den till vänster var ett stort buskage, nån benved, guld-nånting… Den har också blivit tätare än jag vågade hoppas. Jag ska successivt låta bollarna bli bredare, lite mer trädlika.

Entrén 😊 vi lät bryta en grå som hette is-nånting. Spädde ut den med obruten vit, tror det är 1 del is, o 3 delar vit. Nåt sånt. Vi har numret om nån vill veta. Har det inte just här o nu bara. Mannen vet. 😊

Sen har vi gjort de grövsta jobben utvändigt. Vi gör minimum. Vill hellre ha tid med barnen. Sen ska väl fasaden klara sig åtminstone till barnen tar studenten. 😁

Svärfar blir pensionär nästa år. Då har han sagt att han vill hjälpa till o renovera lite ditt o datt som vi behöver hjälp med. Han är riktigt händig. Kan till o med renovera o kakla ett helt badrum. Det är en del inne vi måste göra framöver också.

Men vi kommer alltid försöka välja enklaste o minst tidskrävande lösningarna. Livet är för kort för att lägga ner sin själ i en byggnad som ändå behöver renoveras igen inom ett antal år. Då finns det andra arv vi vill lämna efter oss.

Låt inte materiella ting äta upp dina år och kväva dig. Man måste inte göra allt allt allt allt. Ibland behöver man bara stanna. Stanna upp.

Den mesta hetsen i livet kommer från stora företags reklam. Vilka serier ska DU se i höst? Vilket drömkök ska DU köpa? Vilket träningsprogram ska DU välja? Vilken solresa ska DU åka på i vinter? Vilken outfit ska DU bära på jobbintervjun? Vilka nya glasögon behöver DU? Vad är DIN målvikt?

Inga! Inget! Skogspromenader! Hemma. Det jag har i garderoben. Det jag äger nu, det jag är nu. NU.

Jag tror bästa sättet att utvecklas i framtiden är att leva i nuet.

Kram!

/Linda