Nytt på gång i studion…

Så här långt kom jag i förmiddags på denna nya målning 😋 (60×60 cm, akryl)

Fortsättning följer! Men jag vet inte om jag kommer att sitta ikväll eller inte i studion. Nu har vi ett barn kvar att lägga av tre. Idag har jag organiserat om i vår entré, detta har blivit ett allt mer trängande behov nu när vintern närmar sig. (Nej den är knappt här ännu, på sydkusten!)

Man kan ju bli precis hur trött som helst på skor och jackor och vantar som ligger på golvet!! Men nu finns det krokar i överflöd, och två nytömda och välordnade garderober i hallen, BARA för barnen. 👌 En dubbelgarderob till tjejerna, och en enkel till storebror.

Så otroligt skönt. Och plats för gästers skor och jackor också (i en annan del av hallen) Vi brukar ha flera barnfamiljer här på besök samtidigt. Den skohögen får man ta lite sats om man ska hoppa över… 😉

Ja, nu vet ni vilka coola lördagskvällar jag har haha…. tidigare idag har jag varit på second hand, och sen har jag handlat present till ett barnkalas, samt levererat mitt barn till ett barnkalas, och hämtat igen. Och så har jag varit på apoteket. Mannen har varit ledig idag.

Pizza hämtade jag och sonen på väg hem från barnkalaset 😊 här har vi den snygga verkligheten efter middagen 👌

Vi hade egentligen tänkt laga ytterfilé men vi hann inte pga att mannen & jag gjorde det där rycket i hallen. Det är så du vet att du är småbarnsförälder; När du inte hinner någonting utanför rutinerna, utan att haverera en rutin (tex middagen) !

Sen så har det tagit en del kraft att trösta och stötta vår fyraåring, som just håller på att byta epilepsimedicin. Det är läskigt. Vissa biverkningar är väldigt allvarliga med just den här medicinen. Allvarliga hudåkommor som kan bli livshotande. Risken är extra stor för denna biverkning om man är ett barn, och om man samtidigt äter Valproat… vilket hon gör. Det är Valproat som vi försöker trappa ut.

Vi upptäckte rodnad på huden vid läggdags, på vissa ställen. sånt är svårt att sluta tänka på. Vi får se hur det ser ut imorgon. Hoppas ändå att denna medicin ska fungera. Den tidigare medicinen har tagit bort hennes aptit helt och hållet, så att hon lever på näringsdrycker enbart nästan.

Näringsdryck-lagret på vår altan Det är därför vi måste byta. Det finns inga bra epilepsimediciner. Alla påverkar hjärnan, därför kan man må lite hur som helst. Irritation, ångest, hallucinationer, diffusa smärtor, aptitstörningar, leverpåverkan, påverkan på immunförsvaret , påverkan på sömnen. Depression.

Så den här ljuvliga lilla flickan är ofta ledsen. Lägger sig på golvet och gnäller, och suckar djupt. Gråter. Säger aj, utan att kunna säga var någonstans. Håller fast mig i mina kläder och vill helst bli buren hela dagen. Inte varje idag, men ofta. De dagarna får man inte mycket annat gjort. Men det viktigaste har i alla fall blivit gjort. Att bara finnas där. Känslan påminner om den där fasen när riktigt små barn har separationsångest. Jag har för mig det är någonstans i ettårsåldern. Fasen när ditt barn gråter om du går iväg några meter eller försvinner in i ett annat rum i fem sekunder! Så att man får bära dom överallt. Fast min ”ettåring” väger 18 kilo och har en lillasyster som är tre år. Ibland känner jag mig som Stålmannen. När jag fått iväg alla barnen till skola och förskola (i tid och utan krig) känns det som att jag har landat ett moderskepp. Men för mesta har jag bara dåligt samvete. Jag tränar på att inte ha dåligt samvete. Det finns så många saker man tycker att man borde hinna, men de saker som verkligen är nödvändiga att hinna, är färre än vad man kan tro, om man bara lär sig att ifrågasätta sina prioriteringar. Det har vi ändå lärt oss rätt bra nu tycker jag, min man och jag.

För dig som inte vet det, så har vår flicka en utvecklingsstörning. Hon kan bara säga några få ord, trots att hon fyller 5 i december. (Hon har sk dyspraxi. Hon har god språkförståelse, men det är som att hon är stum. Hon kan inte forma orden med sin mun.) Hon föddes med två missbildningar i hjärnan. Inga allvarliga dock. Men det är oklart hur hennes utveckling kommer att vara. Glädjande nog har hon börjat använda några fler ord nyligen. Hon härmar nya ord bättre och bättre. Det är så roligt! ❤️

Hon har också överlevt Wilms tumör år 2016. Nu har håret vuxit ut igen ❤️

Jag sitter här i tystnaden i vardagsrummet. Min man och min stora pojke är i andra änden av huset och sitter och pratar. 😊 nu ska vi nog få i säng stora killar också, så att det blir lite vuxentid här nån gång 😁👌

Hoppas ni får en fin lördagskväll! 😊❤️😘🌙✨

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s