NAKENSKISSEN…

Ett av mina tidigaste minnen av fascinationen för konst rör sig kring en väldigt berömd filmscen, och av titeln att döma tror jag de flesta av er redan gissat vilken. (Scenen där Jack ritar av Rose då alltså) Varje scen när Jack drog fram sina blyertspennor gjorde mig så sugen på att lära mig rita sådär bra! Det såg helt underbart ut, och var nog första gången jag såg på medan någon som var riktigt skillad, ritade. (Idag inser jag visserligen att dom ritande händerna förstås inte tillhörde Leonardo DiCaprio.)

a273

Jag har alltid varit väldigt förtjust i att måla och rita. Men denna konstnärligt inspirerande scen (vilket uppenbarligen inte var poängen med scenen egentligen) markerade början på min strävan att lära mig rita med blyerts, och senare med kol. Titanic kom ut 1997. Då var jag elva år. På något sätt fick jag tag i ett foto på denna scen, och ritade själv samma bild, av Rose, naken på den där soffan. Den blev jättefin…

Kommande jul, eller möjligen julen därpå, fick jag för mig att ge bort den i julklapp till ett gift par i vår närmaste släkt. haha… jag vet inte hur uppskattat det var. För mig var nakenhet något väldigt naturligt, och jag hade inte en tanke på om det skulle vara passande eller inte. Jag var bara uppslukad av det ljuvliga i att skissa med blyerts, och kände mig stolt över konstverket som jag tyckte blev fantastiskt bra. Mamma tyckte inte det var en bra idé att ge bort min ”kroki”. Pappa försvarade mig och menade att det är ju skillnad när det är konst xD haha…. lite awkward blev det ju sen på julafton ändå. Stackars mamma och pappa <3

Jag ritade mycket med blyerts ända upp i tonåren. När jag var 17-18 år upptäckte jag kol. Då grejade jag en del med det, det var så roligt att smeta ut kolet. Vid 18 år gick jag en målarkurs på gymnasiet och provade akryl och olja på allvar. Jag skolkade större delen av kursen eftersom jag ledsnade på min akrylmålning av två leoparder. Kursledaren vägrade låta mig lägga den åt sidan och för att vidare med att prova olja. Sista två dagarna av kursen kom jag äntligen till oljan, och den var underbar att arbeta med! Jag gjorde ett vackert havslandskap i månsken. Den tavlan har jag inte sett röken av dock på åratal. Den har helt enkelt kommit bort.

När jag tog upp måleriet igen 2009, var det oljan jag på nytt fastnade för. Den torkar långsamt, så den går att arbeta med en mycket lång stund, till skillnad från akryl som är formbar i ca 5-30 sekunder. Men när jag slutligen, långt senare, (2015??) tröttnade på oljans långa torktid som gjorde det svårt att snabbt leverera sålda verk, bestämde jag mig för att minsann försöka lära mig använda akryl i alla fall. Och idag tycker jag att jag knäckt den nöten, och känner mig nöjd med resultaten :)

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s